Under Gustaf Söderlunds tid som verkställande direktör inträffade en av de viktigaste konflikterna på svensk arbetsmarknad, och den inträffade i Olofström. 1915 var det krig i Europa, det andra årets av första världskriget. Mellan 35 och 40 procent av tillverkningen i Olofström var krigsmateriel, till exempel granat-kartescher och torpeder till flottan. 

Det kom alltså in order till företaget, men samtidigt blev tiderna sämre för arbetarna eftersom bland annat inflation gjorde att reallönerna minskade. Lagom till jul 1915 avskedades 12 fackligt aktiva arbetare. Efter en dryg månads växande missnöje ställde facket ett ultimatum till företagsledningen. Både facket och verkstadsföreningen (arbetsgivarorganisationen) agerade för att försöka förhindra strejken, men i maj 1916 bröt den ut. Formellt gällde konflikten timlönerna och det blev en långvarig och hård konflikt.

I juni 1916 uppnåddes till slut en kompromiss som kunde accepteras av båda parter. Fack och arbetare beskrev det hela som en seger. De 12 arbetare som hade avskedats fick komma tillbaka.

Den viktigaste följden av konflikten var emellertid att facket nu kunde behålla sin kontroll över möjligheten att förhandla om ackordprissättningen och därmed påverka arbetstakten i fabriken. Olofströmskonflikten 1915-16 ses av många som ett viktigt steg mot den maktdelning på svenska arbetsplatser som var en viktig princip och som formulerades framför allt i det så kallade Saltsjöbadsavtalet 1938.

We are all women and the group members are:

Gisela Alt - Germany Susanne Demåne - Sweden Irina Novokrescionova - Litauen Birgitta Nyström - Sweden Carola Boman - Sweden Marie Bondeson - Sweden Hanne Houlberg - Denmark Hilda Kozari - Finland Ingela Birkeland- Norway Juliana Capes - Scotland

Our first mutual project was an exhibition in Karlskrona, Sweden, at the Sea Fortress Godnatt, in the sea just outside the town - Peepholes on Godnatt - in july 2000. This was a cultural project in co-operation with the project "Women vision" in Blekinge. After an inspection of the Fortress in februar, we all worked on the project in our studios. Most of us had never been in a Fortress before. It was an interesting and multi-faced exhibition.

Our second project was in Karlstad, Sweden, the exibition "Boxes" - in autumn 2000.The frame conditions for this exhibition was that we all should work within a box of 30 x 30 x 30 cm. It would be sendt, opened and exhibited in its intirety.

Our third project was the exhibition " Desire", at Vingen Kulturhus, Torslanda, Gothenburg, Sweden in november 2007. 9 of us partcipated.

Han har skrivit en artikel om den finska arbetarrörelsen i verket Finland: People, Nation, State (1986). Kirby har bl.a. skrivit ett verk om Östersjöregionens historia i två band. Han skriver om det samtidshistoriska problemet.

” När jag tog itu med arbetet på den första av mina båda volymer om Östersjöregionens historia började just förändringens första bris fläkta genom instängdheten efter ungefär fyrtio år av kommunistiskt vanstyre i Östeuropa. Jag fullbordade den volymen medan brisen friskade i full stormstyrka, sopade bort gammalmodiga regimer och skakade Sovjetunionen till synes solida byggnad i dess grundvalar. Då jag började skriva på den andra volymen 1991, föll själva sovjetimperiet samman och släppte på nytt ut de tre baltiska staterna i frihet efter att ha fjättrat dem omkring femtio år tidigare. „ – Kirby 1996, s. 9 Bibliografi[redigera | redigera wikitext] Finland in the twentieth century (1979) Northern Europe in the early modern period (1990) Östesjöländernas historia 1492-1772 (1994) Östesjöländernas historia 1772-1993 (1996) The Baltic and the North Seas (2000, med Merja-Liisa Hinkkanen) A concise history of Finland (2006)

Tillträde förbjudet för

A. Rena pratmakare B. Alla som icke vilja ha frågan utredd C. Historieberättare D. Fanatiker och dogmatiker E. Alla som blir förolämpade när de hör en annan mening än sin egen F. Ordryttare och sofister

ty alla dessa sex kategorier av folk fördärvar diskussionen med sin närvaro.” Så skriver Alf Ahlberg, men samtalsledaren Åke Widfeldt konstaterade, att detta hade nu inte Göran Greider och Johan Lundberg gjort! (Rune Liljenrud)

Så här skrev jag då: Att höra Sören Brunes berätta, det är att få 40 års svensk teaterhistoria serverad ur scenografens perspektiv. Det är imponerande vad denne man varit med om, från läroåren på den lilla men ryktbara Pistolteatern, via Fria Proteatern, massor med scenografier på Dramaten och Stockholms stadsteater och fram till nutidens Norénuppsättningar. Den trappa han nyss talade om, den skapade han till Dramatens uppsättning av Eugene O’Neills pjäs, Lång dags färd mot natt där Keve Hjelm och Margareta Krook hade huvudrollerna. Sören Brunes är alltså scenograf, det vill säga den som tänker ut det rum på scenen som skådespelarna sedan ska röra sig i. Det innebär att han sätter sig in i pjäsen som en av dom första efter regissören.

Sören Brunes föreläsning i Ronneby var en av tre i hela landet. Som publik kände man sig verkligen privilegierad, inte minst därför att denne scenograf utgår ifrån att man själv är både kunnig och intresserad av teater. Teaterfixarna i Ronneby ska ha stort beröm för att dom dels uppmärksammar en intressant del av teaterupplevelsen, dels har lyckats engagera en av Sveriges förnämsta konstnärer inom sitt gebit. Den enda svagheten är möjligen att vi i Blekinge har haft få möjligheter att se Sören Brunes scenografier om vi inte besökt Stockholm. Han kunde bara erinra sig en turnerande pjäs som han gjort scenografi till och som visats i Blekinge, närmare bestämt Karlskrona. Men å andra sidan har han gjort scenrum till uppsättningar som blivit klassiker, det kunde vi konstatera som fick se bilder och skisser från hans arbete från 1960-talet och framåt. Scenografen Sören Brunes berättade roligt och engagerat om sitt arbete. Han avslöjade en del yrkestrix, hur han bär sig åt när regissören kommer med en pjäs som ska sättas upp och vill ha en scenografi. Han berättade också om sådant som inte fick så bra recensioner. Ni minns kanske Dagens Nyheters recensent Bengt Jahnzon, det var honom Ingmar Bergman slog på käften efter en särskilt elak formulering. I en recension av en pjäs där Sören Brunes gjort scenografin skrev Bengt Jahnzon lakoniskt ”dekoren var helt överflödig”. I andra recensioner nämns scenografin ibland inte alls.

Diskussion i smågrupper. Kan årsrikas boendebehov spela en roll i ett ökat byggande? Flyttkedjor - myt eller verklighet? Årsrikas boende och integrationen. Utmaningar och möjligheter. Hur mycket ska politiken lägga sig i bostadsfrågan? Vilka fullgoda skäl finns för politiken att ta initiativ på området årsrikas boende? Stöd till byggemenskaper? Andra typer av stöd? Parboendegaranti? Ska vi också ha “vänboendegaranti”? Vilka krav kan och bör ställas på byggsektorn? Hur många olika typer av boende för årsrika behöver vi? Finns behov av servicehus? Kommer efterfrågan att öka? Är biståndsbedömningen för hård idag? Behöver vi särskilda “reservat” eller kan årsrika bo var som helst? Kan små bostäder vara anpassade både till exempelvis studenter och äldre? Är funktionsnedsättning ett särintresse eller ska alla bostäder vara anpassade? Byggreglernas roll i framtiden. Vad är samhällsekonomiskt försvarbart? Hissbidrag? Boendeekonomi för årsrika. Lånemöjligheter. Inlåsningseffekter (Boverket säger överkonsumtion av bostäder!). Konsumentvägledning behövs? Kan jag bo kvar när min partner faller ifrån? Vad skulle fri hyressättning betyda för de årsrika? Underlätta andrahandsuthyrning för bättre utnyttjande av bostäderna?

W Tell är förstås Wilhelm Tell, den kände schweiziske frihetshjälten.

Stockholmssystemet är ett dåtida namn på Systembolaget.

Den Åström som nämns är en känd väg- och vatteningenjör som var hög chef för lokaltrafiken i Stockholm. https://sv.wikipedia.org/wiki/TorstenR.%C3%85str%C3%B6m

“Tegelbackseländet kallades den besvärliga trafiksituationen när all trafik, även spårvagnar, stannade upp framför stängda järnvägsbommar, som i regel ledde till långa köer. "Eländet" varade till högertrafikomläggningen den 3 september 1967. Då öppnades nuvarande Tegelbacken med den planskilda korsningen mellan tunnelbana, järnväg och gatutrafik.” Wikipedia.

Numera nöjesarbetar jag bara men har under årens lopp varit lärare, journalist, journalistlärare och skrivarlärare, en rätt osorterad och stökig väg som leder in till den Olymp där kritiker, pedagoger, reportrar och annat löst folk håller till.

Särskilt gärna recenserar jag debutanter, novellister, nordiska författare och ledande svenska prosaister. Men den engelskspråkig litteratur som når oss i översättning tränger undan, ja dränker alla sådana preferenser!

Jag kåserar också i DN och GP. De texterna är eller vill vara en sorts naturnära tankelyrik. Men mitt egentliga uppdrag är ändå att skriva om böcker och författare.

Stipendiaterna Hilda Hallén 2013 och Björn Lundell 2014, har med stipendiemedel från Stadsbudskåren rest till Rom och gjort studier i arkitektur och stadsmiljö. De har sökt paralleller mellan världsarvsstaden Karlskrona och världsstaden Rom. I utställningen visar de sina iakttagelser. Utställningen är en del av jubileet som uppmärksammar att det 2015 är 100 år sedan Erik Langemark föddes. Han var en omtyckt teckningslärare och engagerad samhällsmedborgare som dokumenterade och skildrade Karlskronas stadsmiljö under ett halvt sekel med sina akvareller och sepialaveringar. Utställningen visas t.o.m. 8/11 2015. Samarr: Stadsbudskåren

Fil kand 45, fil lic 57, startat o drivit svensk skola Mexico City 46-50, vik o korttidsanst RAÄ Sthlm, länsmus Vänersborg, Borås, Växjö 56-69, fast anst Växjö 69-73, landsantikvarie i Blekinge 73-77, länsantikvarie Blekinge 77-86.

Styrled Fören Marinmusei Vänner Karlskrona, stift Ire natur- o kulturskola Karlshamn, ordf Växjö Soroptimistklubb 72-73, ordf Karlskrona damsällsk 81-85. Skr uppsatser, tidnart, föredrag inom omr kulturhist. G 1) 45-53 jur kand Folke S Egerström, f 21, 2) ark SAR Sven E Jonsson, f 09.

Till detta kan läggas att hon var en av de första kvinnorna som invaldes som medlemmar i Rotary. Bilden är tagen 2003 vid ett besök på Ödängla, Mönsterås. Till vänster om Anne-Beate Killander står Ingemar Lönnbom.

Så småningom blev denna samling manuskript en bok ”Harry Martinson i Svenska Akademien”. Odd Zschiedrich talade över detta ämne. Lyssna här till hur det lät på De litterära sällskapens scen den 28 september klockan 15.00 och en kvart framåt.

Väntans högtid

O, nya kyrkoår i orostid låt klockors toner ringa stillhet, ro. Advent! O, ljusets högtid sänd Din frid, giv världens stackars barn ett hopp en tro.

Du väntans högtid i decemberdis i ödesdiger och förpinad värld, värm länders trötta folk bland snö och is som tvingats bort från trygghet, hem och härd.

Sänd budskapet från gamle siarns ord, från rymderna ett hosiannarop. Låt klockors malm från söndrad blodig jord förstumma larmande och syndig hop.

O ljusets högtid med Din förebild av ännu större tid som komma skall med stjärnans ljus på helgad jungfru mild, på Gudabarnet i ett dragigt stall.

Bereden väg är gamla psalmens bud ty barnet kommer snart i julens ljus. O väntetid låt Dina klockors ljud förena folk till bön i Herrans hus.

Olga Widfeldt Karlsson (1900 – 1984)

(Dikten är skriven omkr. 1950. Något reviderad 131120 av TW, ÅW)

MI: da hade vi (..) va vi kalla blekingseker Int: jaha MI: n blekingseka # de va (..) vill sajja fön (nu) masjineriet kåmm te Int: jaha MI: den fåsste masjinbauten ja sau han kåmm te härute nittanhundratrettån Int: jaha MI: sa han jekk eee mellan Gräbbegaurden å (..) mellan Gräbbegaurden å öane hä me pråviant fö kreonan Int: jaha MI: unne mabliseringstidn # å de va Viktar Olsen pa Stennshamn Int: ha Int: va de en tvåtaktare va MI: va Int: va de ente en tvåtaktare MI: jo visst va di de # visst va di de # visst va di de # ja å å förut da hade vi sôm ja sae nössens blekingseke(r) å blekingsbauta # fast di va i daulit sjikk # hä va bauta såm va sina fämti aur gammel (---) Int: å segel va va de fö segel MI: de va segel da hade vi sprit (..) å ja mena storesegel å fåkk Int: jaha MI: ja # å va de nånn ståre baut sa hade vi en fåkk vi kallat fö klyven Int: jaha MI: han va utåmm den vannlie fåkken # pa ee va vi kalla båkspröt ell en baumm Int: jaa MI: såm vi satte ut i nesan pa ekan Int: jaha MI: fö å dra väde nä de va lätte go väinn Int: jaha MI: ja Int: men de va ingen gaffel på seglet utan MI: naj de va sprit va vi kalle’t spritsegel te å sätta åpp å (..) å äi äi äi äi nåkken å sau va här en häink ve masten Int: jaha MI: såm va ett halvslag åm å sa va de te å sneo den ögglan sa (att) spritet presis jikk äi Int: jaha MI: å dä fikk di sitta Int: å hur fä- MI: könde’nte ga den Int: hur fäste ni de senn ve masten MI: va # de v- vi m- seglet va fa- va fäst vi masten # å dä nere # dä könn di sätta in tvau rev # de va sajsinga # tvau te var sia över å unne Int: jaha MI: sa di könn knyt(a) opp seglet se # va vi säer att vädret blåuste te ett rev Int: jaha MI: å di skulle nånnstäns da knöt di opp ett rev # va han te tvau rev da knöt di äin bägge reven Int: jaha MI: da ble ju seglet sa läitet såm möjlit # å de va te å fössök å seggla Int: jaha MI: ja å krössa

Översättning

MI: Då hade vi vad vi kallade blekingsekor. Int: Jaha. MI: En blekingseka. Det var, vill säga, innan (nu) maskineriet kom till. Int: Jaha. MI: Den första maskindrivna båten jag såg den kom till härute nittonhundratretton. Int: Jaha. MI: Så den gick mellan Gräbbegården och… mellan Gräbbegården och öarna här med proviant för kronan… Int: Jaha. MI: under mobiliseringstiden. Och det var Viktor Olson på Stenshamn. Int: Ha. Int: Var det en tvåtaktare, va? MI: Va? Int: Var det inte en tvåtaktare? MI: Jo, visst var de det. Visst var de det. Visst var de det. Ja, och förut då hade vi som jag sa nyss blekingsekor och blekingsbåtar. Fast de var i dåligt skick. Här var båtar som var sina femtio år gamla. (---) Int: Och segel, vad var det för segel? MI: Det var segel, då hade vi spri-… och jag menar storsegel och fock. Int: Jaha. MI: Ja. Och var det nån större båt så hade vi en fock vi kallade för klyvaren (dvs. trekantigt segel som sätt på bogsprötet eller särskild bom). Int: Jaha. MI: Den var utanför den vanliga focken på e-… vad vi kallar bogspröt eller en bom… Int: Jaa. MI: som vi satte ut i fören på ekan… Int: Jaha. MI: för att dra väder när det var lätt god vind (dvs. vinden kommer tvärs eller akter om tvärs). Int: Jaha. MI: Ja. Int: Men det var ingen gaffel på seglet utan…? MI: Nej, det var spri-… vad vi kallade det, sprisegel (dvs. segel som hålls utspännt av ett spri, en stång som går diagonalt ut från masten) till att sätta upp och… och i… nocken och så var här en hank vid masten… Int: Jaha. MI: som var ett halvslag om och så var det till att sno den öglan så (att) spriet precis gick i. Int: Jaha. MI: Och där fick de sitta. Int: Och hur fä-…? MI: Kunde inte lossna. Int: Hur fäste ni det sen vid masten? MI: Va? Det v-… Vid m-… Seglet var fa-… var fäst vid masten. Och där nere, där kunde de sätta in två rev. Det var sejsingar (dvs. stumpar av smäckert tågvirke avsedda att surra med), två till var sida, över och under. Int: Jaha. MI: Så de kunde knyta upp seglet, se. Som vi brukar säga att ”vädret blåste till ett rev”… Int: Jaha. MI: och de skulle nånstans, då knöt de upp ett rev. Var det till två rev då knöt de in bägge reven. Int: Jaha. MI: Då blev ju seglet så litet som möjligt. Och det var till att försöka att segla. Int: Jaha. MI: Ja, och kryssa.